Ibland förundras man.

Jag har inget emot att köra en ordentlig krogrunda, ibland med små minnesluckor som resultat. Dock går man ibland ut, utan att "ta i". Det var en sådan kväll idag, en kväll jag sent kommer glömma.

Alltså att alkoholen gör dina sinnen avtrubbade är väl allmänt känt men ibland blir det skrämmande tydligt. Är det så att man, när man fått i sig tillräckligt många öl, inte längre lägger märke till vissa incidenter? No shit Sherlock, tro faan det!

Idag har jag sett och hört bla:
Ett tyskgräl
Rödvinsfyllesnack om hur lågkonjunkturen spär på underklassens alkoholmissbruk
Två feta örfilar
Fjortisfylla
Folk bärandes folk på vagnen
Spyor i gathörn
Ren misär och förfall
Nerpissade byxor och blödande näsor

Jag fasar över det som händer, just nu, runt omkring mig.

Kanske är jag på väg att bli gammal, kanske är jag det redan. Vissa påstår det, kanske har dom rätt. Kanske såg jag saker jag av olika orsaker annars inte ser, kanske var det dax. Kanske hade jag tur, kanske var det viktigt. Kanske var snyggt nykter ett säkert kort, en fristad i staden. 11:ans spårvagn har aldrig känts så död för mig, något inom mig saknades.

Det jag insett idag är vad jag söker, behöver och trånar efter och det mina vänner, var mödan värd.