"Live for the weekend" är ett sånt där härligt citat som man tänkt, känt, levt, funderat kring, försökt ta sig ifrån och brutalt omfamnat. 2007 övergav jag en vardag som handlade om just detta, sjukt nöjd, på väg mot någonting stabilt och bra. Allt har gått så sjukt bra, med världens bästa tjej vid min sida försöker jag nu göra grejen. Tyvärr går det segt ibland och det gamla citatet kommer smygande, precis när man behöver vara som mest öppen och flexibel. Inte som något uttalat, utan psykologiskt. Det finns där som en känsla av massage. Den är hotfull och komplicerad. Jag är som bäst när jag älskar det jag gör, när jag känner och lever projektet. Just nu är det dåligt med det. Det är inte på något sätt så att jag bortser från det jag har, jag försöker behålla det, med fäst blick och vinden i håret. Mitt liv nu är min framtid, absolut. Vill bara ha en utmaning, någonting som kräver full uppmärksamhet och som kittlar. Måste ha något att göra, sjukt jobbigt att alltid längta efter fredag.